Minsta sonen ska opereras denna vecka. Jag börjar verkligen bli nervös inför detta. Vi har väntat i flera år på den här operationen och nu ska den tydligen ske.
Inte lätt när man tänker på att de ska skära i ens barn. Usch, man känner sig så utlämnad på nåt sätt. Hoppas allt går bra och att han inte får ont efteråt, han kan ju inte tala om att det gör ont, stackarn.
Käre Gud, hjälp oss och hjälp mig så jag inger ett lugn och kan vara ett stöd till min son!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar